old
berga-dan
tycker även det var värt att nämna berga-dan, matteläraren dan.
dan,dan,dan underbara äckliga dan. hat-kärlek till dan. jag delade mycket med han, mycker aggrisioner, mycker irritationer och väldigt lite skratt. dumma dan som inte kunde lära ut, ( kan ju skylla på han när jag visar minna mette kunigheter) ig i psykologi får han av mej, det vet han även om för det har jag sagt till han. jag sa mycket till dan, klagade ofta på han.. men han behövde det, han kommer nog inte glömma mig.. hoppas jag.. jag ko´mmer iaf inte glömma han. underbara äckliga dan. men på ¨ågot sätt är det han jag saknar av berga-lärarna. för vi hade ju faktiskt vårat band.
berga-barn
japp så är det, jag kommer alltid vara ett berg-barn.
på något sätt gillar jag det, eftersom jag inte alls är som ett berga-barn.
fast ändå är jag glad attt jag gick på den skolan sjuan till nian.
jag lärde mig mer än att läsa och skiva,
jag lärde mig att dom stackar eleverna ungeför 50% som gick/går på berga inte kommer klara sig lätt här i livet
vilka problem..
jag var alltid mig själv på berga, jag trivdes, trots att jag och julia hade ungerfär alla högljuda tjejer emot oss.
men vad har hänt med dom tjejerna som var coola då? dom som redan började röka första dagen i åttan, ( nu börjar don röka i sjuan, vart är världen påväg.. lixom min syster går i sjuan...) jo iaf dom som trode dom var något på berga, dom är ingenting nu på iv.. aja synd på dom.. men jag kunde seriöst inte bry mig mindre.
jag vet iaf att dom som pluggade ( och vad coola ändå ;) ) kommer lägre i livet än dom som va coolaste och gjorde mest saker, då snackar vi OLAGLIGA. jag vill skratta dom upp i ansiktet.. dom måste ånga sig.
min vän
min fina vän julia becker, på något sett hör vi ihop, fast vi nu inte alls hänger i hop särskilt ofta (så som förr) men det har ändå alltid varit julia och linnea, linnea och julia. folk säger jämt fel. dom säger julia till mig och linnea till julia, vi är hur olika som helst och vi vill aldrig göra samma saker, vill jag till höger vill hon till venster vill j hon pizza vill jag ha sallad, det har alltid varit så, kommer alltid att vara, men även fast vi aldrig tycker lika dant, är det henne jag ringer när jag vill något är det henne jag har haft mina galnaste och gladaste stunder, våra galna skrattattacer, haha ingen som kunde köra över oss. när det var vi. jag saknar att få dom där attacerna (som vi får, tro inget annat, men inte lika ofta), saknar allt det där. men jag älskar min underbara vän.♥
japp, denna snygging on the dancefloor, het singel!
[email protected] you name it!
linnea
dyslexi
fick tillochmed fråga hur själva ordet dyslexi stavas, dock ett svårt ord. och nej jag har inte dyslexi, men vore faktiskt lite skönt att få en diagnos av det, en förklaring till mitt dåliga stavande (som jag själv inte tycker alls är så illa, som säkert inte alls är så illa) men det är inte lätt. och ett VG pågrund av att jag inte kunde stava korrekt tycker jag sög, för det är typ inget man kan rå för, jag har nog ärvt mitt sköna språk från min kära moster, och jag ska vara glad för det! för ingen har ju dött av att man stavar väl med vell som jag trott att det stavas i 15 år, och inget har väl dött av att man skriver något m för lite eller för mycket här och där, för jag säger bara om någon dör av mina stavfel, då ska jag ta tag i saker och ting, men just nu är det inte så viktigt. man klarar sig.
ny
det är nu man ska läma ut sig, det är nu man ska skriva något kul, vara snygg. så man kan få läsare, skryta, låta som ens eget liv är bättre en andras. det finns för många bloggare tycker jag, så fattar inte varför jag just startat en, jag vill inte vara en i mängden.. det har jag aldrig velat vara. men det verkar kul, lite jobbigt att lämna ut sig. men en bloggerska är inget man är det är något man gör.
